jodå

För idag är det exakt ett helt jävla år sen jag fick mitt hjärta krossat. Då snackar vi inte om något poetiskt, romantiserat sätt som det ofta beskrivs som i sagorna. Nej, vi pratar om att känna hur något inom sig verkligen går sönder, att man får svårt att andas, mår illa, att man måste därifrån nu nu nu. Jag minns fortfarande hur vi nästan rusade ut från köpcentrumet, vilka jag ringde, hur mycket jag grät när mamma kom och hämtade mig.
 
Nu står jag här idag, och vad ska jag göra? Jo, jag ska till samma plats, med samma person, på samma dag som förra året. Och det får gå hur fan det vill, för det kan ändå aldrig bli värre än hur det var då. 
 
Julafton blev trots all min "negativitet" helt klart över förväntan, ni är bäst. Var hos morfar igår och firade lite och nu känner jag att julen är över för detta år. Dessutom kommer min baby hem från Lanzarote idag. Puss!!! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0