sannabergmans

Hade inte möjligheten att åka till kyrkogården och hälsa på mommo idag vilket känns lite sisådär. Att det redan är 4 månader eller 16 veckor eller 120 dagar sen mamma öppnade dörren till mitt rum, berättade, och jag tappade fotfästet. Jag minns det som igår, men samtidigt känns det som att det var längre bak i tiden än så. Det är skrämmande. Man fortsätter att leva som om ingenting har hänt, dagarna flyter förbi trots att ens värld har rämnat. Jag saknar dig mer än ord kan beskriva men jag vet att du finns med i varje steg jag tar. En vacker dag ses vi igen, min ängel ♥