sannabergmans

Ramos fick göra ledningsmålet redan i 15e minuten, Atletico missade sin chans att kvittera när Griezmanns straff gick i ribban och jag tänkte bara, vi har detta. Det hade vi inte, vi lyckades hålla nollan i nästan 80 hela minuter men DÄR kom kvitteringen och jag fasade över att vi skulle få se en omvänd repris av 2014.

 

 

Matchen övergick i förlängningar som övergick till straffar. Det stod 4-4 när Juanfran klev fram och satte den i stolpen. Jag började gråta, för det var självklart ingen mindre än Cristiano Ronaldo som skulle ta den avgörande straffen. Han hade världens jävla press på sig men alla vet att han aldrig sviker, för han är den han är. Självklart sätter han sin straff och avgör därmed Champions League-finalen, plockar hem vår elfte CL-titel och gör oss till mästare än en gång. Hela arenan exploderade och mina känslor likaså, jag storgrät hoppade i soffan och bet i en kudde men det fanns inte på världskartan att jag skulle bry mig, för jag var så jävla lycklig. Jag ÄR så jävla lycklig. TACK för att jag får vara en del av detta lag och uppleva både motgångar och ren eufori. 

 

Till sista andetaget, Hala Madrid!