Until it doesn't hurt anymore

Detta är verkligen inte menat som något skrytsamt även om det kan tolkas som det, men det här med att alltid vara "the centre of attention" som Adam beskrev det på gymmet börjar bli ganska tröttsamt. Mannen som kom fram till mig idag när jag körde squats sa visserligen "förlåt att jag lägger mig i" innan han kom med sitt tips vilket iochförsig var respektfullt, men det är principen.
 
Att man liksom MÅSTE komma fram och säga nått, och helt enkelt störa mig när jag tränar. Självklart gillar jag att få uppmärksamhet, vem gör inte det? Men inte på fucking gymmet. Inte när jag är trött, svettig och enbart fokuserar på min träning. Så back off, tack. 
 
Gjorde lite business med Johanna igår innan vi köpte chokladglass & dricka på Lidl, därefter spenderade jag resten av kvällen med Eskilstunas Bonucci. 
 
CL-lottningen gick idag och vi ska alltså möta PSG. Jag är rädd, skeptisk och inte alls nöjd, men för att vinna titeln måste man självklart kunna slå alla lag. Ska byta sängkläder, duscha och kolla på Criminal Minds nu, bakk min finne i pannan på bilden? Hadeee  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0