you gon' remember my name

Efter att ha skrivit på anställningsbevis, pressat mina muskler till max på gymmet, duschat och sminkat om mig så tog jag ut min sista energi när jag träffade Bonucci för andra gången i torsdags. Vad vi än håller på med vore optimalt om jag inte hade issues men nu är det alltså inte det, ni får sno min dagbok om ni vill ha detaljer... 
 
Något som däremot var optimalt var gårdagen som bestod av en myskväll med min ljubavi. Vi fortsatte med vårt Jersey Shore-maraton, åt massa gottigheter, skrattade och bara laddade batterierna. 
 
På måndag är det alltså min tur att börja jobba och bortsett från kvällen igår har jag haft ångest hela helgen. Sen jag tog studenten har jag chillat, sovit, tränat och festat. Man kan lätt säga att jag har levt värsta lyxlivet och nu ska jag jobba från 07:45 till 16:30 de närmaste fem veckorna, därefter ändras tiderna.
 
Jobbet är både utanför mitt intresseområde och min kompetens, JAG VET att jag kommer få massa kunskap och erfarenhet som kommer löna sig i slutändan men just nu känns det bara helt åt helvete. Jag vill komma längre i livet, göra betydelsefulla saker och se nya platser. Jag vill bli något stort, och för att komma dit vet jag att man måste ta såna här mindre roliga jobb. Trots att man är full av ångest och bara vill gråta så kommer det att vara värt det i slutändan. "Man måste ha en vilja att kämpa, att överleva, att vinna." 
 
Vi hörs senare i veckan om jag inte har hoppat från balkongen, pray for me. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0