but it's time to say goodbye

Förra inlägget var som taget ur min dagbok eftersom jag mådde så konstigt men jag låter det vara kvar ändå. Efter åtskilliga pratstunder med mamma och mina tjejer känns situationen mycket bättre och jag är inte alls lika förvirrad längre. Oavsett vad man känner kan man aldrig rå för sina känslor, och "om han blir arg för det så säger det en hel del om vilken slags person han är" som min psykolog aka Johanna sa. 
 
Lördagskvällen spenderades med världens bästa Ida & Tuva när vi åt gudomliga hamburgare på Western Burger som gick rakt ut i biceps. Det är så skönt att man kan vara sig själv till 100% med er, att inte behöva försköna nånting eller låtsas som att allt är bra. All kärlek till er! 
 
Träffade Chiellini efteråt och fick liiite för lite sömn innan jag gick upp 08:30 för veckans tredje benpass (!!!). Sex pass på sju dagar denna vecka, rygg & biceps står på schemat imorgon... Go hard or go home ;)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0