sannabergmans

Jag har nästan tappat räkningen på alla gånger jag har fått äran att skriva "jag borde inte ha tvivlat". Och nu får jag skriva det ännu en gång. 

 

Lördagen sniglade sig fram, jag mådde illa av nervositet och kunde inte äta någon kvällsmat. En blandning av pms, nervositet, kärlek för laget och en sån otrolig vilja att vinna gjorde att jag grät redan innan matchen ens hade börjat. 

 

Matchen drog igång, första halvlek blev mållös men med två stora händelser. Skadeglädjen i att Mohammed Salah blev skadad och utbytt slog snabbt tillbaka när även Carvajal blev skadad och utbytt gråtandes. Plötsligt var två nyckelspelare borta. 

 

Efter ca 50 minuter gör Liverpools målvakt en fruktansvärt stor tabbe som Benzema drar nytta av och placerar bollen i mål. Kort därefter kvitterar engelskmännen och det står 1-1. 

 

Isco, en av de bättre spelarna på plan blir utbytt mot Bale, något som jag tyckte var väldigt orättvist då han som sagt var en av dem som presterat bäst. Jag fick äta upp mina ord. 

 

Två minuter efter Bales inhopp gör han 2-1 på bicicleta. 10 minuter senare gör han 3-1 och stänger hela matchen. Ytterligare några minuter senare blåser domaren av och vi är vinnare. Efter att ha hoppat, skrikit och gråtit mig genom matchen var jag plötsligt helt tyst. Jag kunde inte förstå vad jag nyss hade bevittnat. Med tre raka vinster på tre år har vi vunnit vår trettonde Champions League-titel. 2017 var det inget lag som tidigare hade vunnit två år i rad. Vi slog det rekordet. 2018 var det inget lag som tidigare hade vunnit tre år i rad. Vi slog även det rekordet. 

 

Vi är fotbollsvärldens absolut bästa lag och det finns ingen, INGEN som kan säga något annat. Trots att Tottenham krossade oss i höstas och vi bara har mött svåra lag i slutpelet så tog vi oss hela vägen till den slutgiltiga segern. Vi är mästare, vinnare, legender. Vi är totalt oslagbara, ostoppbara och ojämförbara och jag är så fantastiskt glad över att få vara en del av detta. Till viss del är jag fortfarande i chocktillstånd men resultatet börjar sjunka in. Vi vann. Vi fucking vann. 

 

I nöd och lust, med och motgång, idag imorgon och föralltid - Hala Madrid! 

 

PSG Ultras gjorde några patetiska försök att stoppa oss i form av en rökfylld arena samt fyrverkerier precis utanför hotellet där spelarna sov, men ingenting mina vänner, INGENTING kan stoppa oss. Cristiano & Casemiro skickade in varsitt mål, skickade ut PSG och skickade oss vidare. Vamos mi Madrid. 

 

Åkte till Tuna Park med mami för att köpa svarta jeans, även en otroligt fin blus fick följa med hem för jag kunde helt enkelt inte gå därifrån utan den. Jag har alltså lagt ca 1800kr på kläder på två veckor, vem har jag blivit??? 

 

100dagarsfesten idag och jag saknar verkligen allt med studenten. Alla fester, all planering, all förberedelse, all glädje. Till alla som tar studenten i år - NJUT FÖRHELVETE!!!! 

 

Man vet att man har mycket att tänka på när man helt glömmer bort ett av de viktigaste datumen som finns. Eftersom jag fick jobba över 40 min kommer detta inlägg lite senare än planerat men då klockan inte har passerat 00:00 än innebär det att det fortfarande är min kärleks födelsedag. 

 

Cristiano Ronaldo. Min idol, inspirationskälla och absoluta livshjälte. Med en utomjordisk drivkraft och en kämparglöd som aldrig dör fortsätter han att slå rekord, vinna titlar och inspirera folk världen över. 

 

Jag är så glad och tacksam över att en spelare som du finns på planen och att en människa som du finns på jorden. Idag har du gjort världen till en bättre plats i 33 år och du förtjänar allt du önskar dig. Grattis på födelsedagen, jag älskar dig ♥

 

 

Om vi ska börja med lite positivitet så kan jag berätta att vi mötte Deportivo i söndags. Efter denna katastrofala säsong hade jag varken spekulationer eller förhoppningar utan var mest likgiltig. Gissa vem som blev så glad så att tårarna rann sen? Vi förnedrade, krossade och mördade. Vi vann med 7-1. Nej, motståndet var inte det bästa men det var så jävla skönt att få tillbaka självförtroendet och se att vi fortfarande KAN spela som Real Madrid. 

 

Idag känner jag mig som en trasig clown. Jag har mått illa hela dagen, haft huvudvärk och käkat alvedon i en vecka i ett patetiskt försök att hålla förkylningar så långt borta som möjligt. Men förhoppningsvis blir det bättre efter lite mat och sömn (mycket). Godnatt 

 

Tänkte först skriva "no words needed" och bara lägga upp en bild men det tar verkligen emot eftersom jag helt enkelt måste skriva nånting till. 

 

I torsdags, helt utanför min vetskap, tog Cristiano Ronaldo hem sin femte guldboll. För femte gången i sitt liv tilldelades han titeln "världens bästa". 

 

När det stod 4-1 i antal guldbollar till Messi sa alla "väck mig när det är jämnt". Wakey wakey mina vänner, för nu jävlar är det jämnt. Det står 5-5. Han behöver egentligen inga priser, jag och så många andra vet att han är bäst oavsett vad som står på pappret, men nu är det äntligen officiellt och ingen är gladare än jag för det. All kärlek till dig!!!  

 

Pressade upp 55kg i squats totalt nio gånger igår vilket innebär nytt PB, det går framåt mina vänner!!! 

 

Fixade även gottigheter i form av alkohol till helgens bravader innan dagen avslutades med matchen mellan Real och Dortmund som vi vann med 3-2. Mayoral, Cristiano & Vazquez stod för målen och när vi stundtals spelade sådär underbart bra som bara vi kan göra ville jag bara gråta av glädje. 

 

Har nyss varit ute och knallat i halkan och nu ska jag äta massa pasta, må allt lägga sig på le booty. Puss 

 

Glädjen i att 6an visade Tottenham - Real Madrid igår förbyttes snabbt till frustration, ilska och sorg. Vi blev totalt utspelade, och om det inte vore för Cristianos mål i 80e minuten hade det gått lika illa för oss som för Chelsea när de förlorade med 3-0 mot Roma, men nu blev det alltså "bara" 3-1 till Tottenham. Jag grät som ett litet barn, sov dåligt och vet verkligen inte vad jag ska säga. 

 

Gjorde av med aggressioner och energi på gymmet för några timmar sen, då mitt främsta mål just nu är att få tillbaka min booty kan ni ju gissa vad jag körde ;) 

 

Har färgat håret och fixat naglarna inför helgens bravader, nu ska jag se vad kylskåpet har att erbjuda och därefter kolla på Gossip Girl!!!! 

 

Fredagkvällen spenderades som sagt med min gäri då vi trollade fuckboys på tinder, åt massa chips, pratade, skrattade och bara myste. Underbar kvalitetstid som vanligt. 

 

Igår fick jag äran att bevittna matchen mellan Real Madrid och Getafe som mestadels bestod av nervositet för min del då ingenting verkar funka sådär superbra för oss just nu... Tillslut gick vi ändå därifrån som vinnare efter mål av Benzema & Cristiano Ronaldo vilket är det enda som räknas. 

 

Utöver det har jag kört ett axelpass och gått mina promenader, jag tror att mitt knä snart är återställt men vågar inte spekulera riktigt än. Fan vad jag tjatar hahahaha hejdå

 

Fick med glädje äta upp mina ord från gårdagen om att vi var i "otroligt dålig form", vi sänkte Dortmund på bortaplan med 3-1 tack vare ett mål av Bale och två mål av Cristiano, Hala Madrid!! 

 

Denna onsdag har ägnats åt jobbsökande, ytterligare ett benpass samt en hel del sovande. Dagens bästa var när min "crush" som jag gjorde kalsongryck på i somras och därför inte har hört av sig sen dess gillade min bild hohohoh. 

 

Med ett mirakel vände Smederna en pågående förlust till att ta SM-guld, man är ju skapligt stolt över att bo i Eskilstuna (for once) ;)))) 

 

Fick ett underbart samtal av Henoc i eftermiddags där det framgick att han var i stan, några timmar senare möttes vi och jag ville seriöst aldrig släppa taget när vi kramades. Från att ha varit med varandra nästan varje dag i 3 års tid till att inte ha träffats sen studenten.... Kontraster mina vänner, kontraster. Spenderade kvällen på stan med honom och resten av mina efterlängtade apor och nuuu är jag återigen i min kära säng. 

 

Imorgon ska vi fira min bibbi och på lördag blir det utgång, hela helgen spikad ;)

 

Vi fick en hyffsat lätt lottning då det visade sig att Tottenham, Dortmund och något lag från Cypern är i samma grupp som oss i Champions League. Ingen annan än Cristiano Ronaldo plockade hem priset som bästa spelaren OCH bästa anfallaren, Ramos blev bästa försvararen och Modric blev bästa mittfältaren. All kärlek till er!!! 

 

Trots att matchen började så sent som 23 igår var det värt varenda sekund för det var definitivt en av de bästa matcherna jag nånsin har sett. Asensio gjorde 1-0 efter 3 min (!!!!!) och Benzema gjorde matchens andra och sista mål strax innan första halvlek var slut. Spelmässigt så klaffade exakt allt, alla var så jävla bra och Barca hade verkligen ingen chans. De blev överkörda, manglade och totalt förödmjukade trots att vi hade flera av våra bästa spelare på bänken. 

 

Så otroligt skönt att ha lekstuga med våra största rivaler och sån otrolig lycka att se Ramos lyfta trofén som blev vår fjärde titel denna säsong, eftersom vi alltså vann Spanska Supercupen.

 

Trots alla motgångar förra matchen visade detta att INGENTING kan stoppa oss, inte ens korrupta system och domare. Hala Madrid y nada mas!!! 

 

Kom till min Hällbystjärna någon gång efter 00 inatt och efter endast fyra timmars sömn gick vi upp vid 6 för att ta oss till Södermalm i Stockholm där hon hade lite business på mödravården. Trots att vi körde fel tusen miljoner gånger och knappt hade ätit något så var det så mäktigt mäktigt att få se det hon gjorde, men exakt vad säger jag inte ;) 

 

Idag är det f y r a fucking år sedan det absolut bästa som någonsin har hänt mig, då min största dröm besannades när jag befann mig på Ullevi i Göteborg och fick bevittna mitt älskade lag Real Madrid. Hur Cristiano Ronaldo sprang in på planen sist av alla och gav mig 1038364 känslor samtidigt är något som jag kommer prata om så länge jag lever och jag tror faktiskt att ingen någonsin kommer att förstå hur otroligt mycket det betydde för mig.

 

Den 25/7-2013 skrev jag "i slutet på mars, innan en idrottslektion, kollar jag facebook lite snabbt. Och läser något som får mig att tro att jag drömmer - Real Madrid ska möta PSG i juli, i Sverige. 

 

Utöver det är jag fruktansvärt sliten eftersom jag sov alldeles för lite, ska färga håret eftersom det vankas utgång imorgon och därefter hoppa i säng. Puss

 

I med och motgång har jag alltid, alltid, alltid stöttat Real Madrid. Förutom när det kommer till försäljningen av våra spelare. Både Di Maria och Özil tillhörde mina favoriter. De såldes. Jag grät hela dagen det stod klart att Casillas skulle lämna. Och. Nu. Har. Det. Hänt. Igen. 

 

Det har spekulerats under ett tag men jag har valt att inte lyssna på det eftersom det, som sagt, bara var spekulationer. Men nu är det alltså officiellt. Alvaro Morata, en av mina främsta favoriter, lämnar Real Madrid för Chelsea. Ett engelskt fucking jävla lag som inte har spelat i Champions League på hur länge som helst. 

 

Morata jag förstår dig. Han är bara 24 år och redan en sån jävla talang. Han lånades ut till Juventus under ett år, kom tillbaka och visade ALLA hur mycket han hade utvecklats. Och ändå vägrar tränaren att ge honom mer speltid. Och då förstår jag att man så småningom tröttnar och vill gå vidare till en klubb som faktiskt uppskattar en och tar vara på ens kvalitéer. Tack för allt du gjorde, för att du alltid kom in med sprudlande energi inför de sista 10 minuterna av matchen. Hur du krigade och verkligen gjorde allt du kunde för Real Madrid.

 

You will be missed. 

 

Hej alla läsare (typ 2 st) men aja. Sen jag skrev sist har det inte hänt så mycket, glömde skriva slutresultatet av Confederations Cup men Portugal tog alltså hem tredjeplatsen och Tyskland vann hela cupen när de äntligen fick Chile att sätta sig ner i båten. Nu är det officiellt att kära Pepe lämnar oss efter så många år eftersom Real Madrids överhuvud är lite snedvridet, vi tackar dig för allt du har gjort och det har varit en ära att få följa din utveckling. Från att ha stampat Messi i huvudet till att bli snällaste killen på planen och en av de bästa backarna i världen, all kärlek.

 

För övrigt har det väl inte hänt sådär jättemycket, jag röker var femte minut och låtsas som att energidricka inte innehåller socker nu när jag inte längre äter onyttigt på vardagar. Det sjuka är att jag kan dricka typ fyra liter läsk utan att känna något alls, men så fort jag äter lite glass får jag ångest??? Kalorier som kalorier liksom, sjuka hjärna. 

 

Gymmade igår för första gången på cirkus 1,5 vecka och det gick tack och lov förvånansvärt bra!!! Ska träffa Ida imorgon och sen återstår det att se vad som händer och sker i helgen. Juste har solat i ungefär fyra timmar idag också så att ni vet. Hadeee 

 

Idag fyller en person år som definitivt förtjänar ett eget inlägg, eftersom han kom till Madrid och gjorde det "omöjliga" möjligt. Att vinna Champions League under hans första år, Supercupen, Klubblags-VM, ligatiteln för första gången på flera år och den största bedriften av allt, att vinna CL två år i rad och som första laget i världen bevara titeln som Europas bästa lag. Jag pratar såklart om mannen, myten, legenden... Zinedine Zidane, Reals överhuvud, coach och legendar som gjorde allt detta möjligt. Som besannade våra drömmar. Grattis på födelsedagen ♥

 

Hann inte skriva ett "aporladuodecima"-inlägg innan, kunde inte äta på hela dagen, mådde så fruktansvärt illa. Sofia kom till mig strax innan matchen började och vi båda satt som på nålar när det var dags för avspark. Båda lagen gick självklart all in, alla vet hur stark defensiv Juventus har och just därför var jag så fucking nervös eftersom jag tvivlade på att vi skulle kunna göra hål på deras försvar. Som jag har fått säga så många andra gånger under denna säsong... Jag hade inte behövt tvivla.

 

Redan efter 20 min skickade världens bästa spelare in en boll i mål, Mandzukic kvitterade med en galen bicicleta och halva matchen hade gått. Direkt efter pausen steppade vi upp som aldrig nånsin förr när Casemiro drog till med ett långskott från 40 meters håll som letade sig in bakom Buffon, Cristiano gjorde ett andra mål och 20-årige Asensio avslutade matchen med att göra 4-1.

 

De sa att det var omöjligt, inget lag hade tidigare vunnit Champions League två år i rad. Vi gjorde det möjligt. Vi är och förblir kungarna av Europa och ingen, i n g e n kan säga något annat. Allt slit, allt jobb, all lycka, all glädje, alla tårar, alla vinster, alla motgångar. Trots alla svåra lag som stod i vår väg krossade vi allt motstånd och nu står vi här som de absolut främsta vinnarna någonsin med vår 12e Champions Leaguetitel. Vi skrev historia när vi lyckades med det som ingen annan hittills har gjort och ingen kommer att glömma detta.

 

Kalla oss vinnare, mästare, förebilder, hjältar, legender, allt positivt som bara går. Ett stort tack och som vanligt all oändlig kärlek till världens absolut bästa lag som har haft en makalös, obeskrivligt bra säsong. Tack också till världens bästa tränare Zinedine Zidane som gjorde detta möjligt. Det finns inga som er och jag är så otroligt stolt över att få vara en del av detta. "Heroes live forever, but legends never die". Till sista andetaget och genom exakt allt - Hala Madrid ♥ ♥ ♥

 

Som jag brukar säga, jag hade inte behövt tvivla eller vara nervös för en sekund. Cristiano öppnade matchen med ett mål efter endast 2 minuter och Benzema avslutade den när han nätade i 55:e, Malaga hade ingenting att säga till om när vi en gång för alla visade vilka som regerar och plockade hem vår 33:e ligatitel. Mina tårar bara sprutade för jag kände en extrem lättnad över att allt vårt slit äntligen gav resultat.

 

Det spelade ingen roll att vi förlorade mot Barca när de gjorde mål i 93:e minuten, det spelade ingen roll att Bale blev skadad och missade nästan hela säsongen, det spelade ingen roll att vi mötte Atletico med halva startelvan av våra nyckelspelare skadade, ingenting annat spelar någon roll än att vi vann. Trots alla motgångar tog vi oss ända fram till mållinjen. Vi är c a m p e o n e s. 

 

Guldgrabbarna firade vid Cibeles inatt där nästan 55000 (!!!!) av fansen väntade. Jag är så glad och stolt över att få vara en del av detta fantastiska, obeskrivliga lag med världens bästa och finaste spelare som aldrig gör oss besvikna. All oändlig kärlek och tacksamhet, igår idag och föralltid - Hala Madrid!!! ♥ ♥ ♥

 

Semifinalen mot Atletico kollade jag på i Slagsta av alla ställen med en liten filur som jag trodde var gone and forgotten. Eftersom vi hade 3-0 i bakfickan var jag inte överdrivet nervös, men när Atleti gjorde 2 mål på fyra fucking minuter ändrades mina känslor jävligt snabbt. Isco gjorde 2-1 och vi steppade upp som bara den, fick övertaget om matchen och gick raka vägen till final. Vi tog oss till Cardiff där Juventus väntar den 3/6 och det är inget jag ser fram emot, men vamos mi Madrid oavsett vad!!! 

 

Det enda viktiga som stod på gårdagens schema var att fira Sofia som fyller 19 på måndag, vilket vi gjorde d e l u x e. Tvåsiffrigt antal shots, bra musik, ännu bättre boys och absolut bästa tjejerna resulterade i en helt perfekt kväll. Skrattade dansade kysstes drack och bara levde. Var full som en gris när jag somnade vid 4, vaknade fem timmar senare och aa promillehalten går ju att diskutera :) 

 

Denna dag har bara spenderats i sängen och resten av kvällen ska jag kolla på Eurovision, hadeeee