sannabergmans

Under mina 19 år här på jorden har jag, utan att skryta, träffat jävligt många killar. Endast 3 av dessa killar har jag haft genuina, innerliga, och ofrånkomliga känslor för. Jag har krigat, offrat och kan med handen på hjärtat säga att jag gjorde allt för dessa killar. Utan att få något tillbaka. I det långa loppet stod jag ensam kvar och jag vill inte ens tänka på hur extremt många gånger jag har gråtit över dem. 

 

Relationerna till dem har gått upp och ner, ibland har vi försökt vara vänner och ibland har det gått ett halvår utan någon som helst kontakt. Ibland har jag haft perioder då jag har saknat dem och ibland har jag till och med nästan glömt deras namn.

 

Idag hörde två av dessa tre killar av sig till mig och frågade vad jag gjorde och om jag hade lust att ses. Vet ni vad jag svarade? På ett enkelt och trevligare sätt än vad de egentligen förtjänar så svarade jag nej. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag vågat drömma om att jag en vacker dag skulle kunna säga nej till dessa killar. Men det gjorde jag, och det sved inte ens. En liten del av mig vill fortfarande vara deras loyal booty call men det kommer aldrig att hända igen, för jag antar att jag har mognat, växt upp och insett mitt värde. Jag är värd så otroligt mycket mer och när jag nu har fått denna underbara insikt, är jag så fucking stolt över mig själv.