preach
Idag är det alltså ett år sen jag fick den stora äran att bevittna MITT lag Portugal plocka hem EM-titeln. Laget som ingen innerst inne trodde på men som visade sig vara starkare än exakt alla motgångar. Hur Cristiano Ronaldo ledde dem hela vägen ända in i mål trots att han skadades och blev utburen på bår i finalen efter endast 20 min är något jag aldrig glömmer. Hans leende när han sen fick lyfta trofén som bara var deras och ingen annans är något jag alltid kommer att minnas. Te amo.
Träffade Ida på stan i fredags och hann boka tid för påfyllning av mina fransar och köpa shorts innan vi köpte jordgubbar, vindruvor, kakor och dricka och satte oss på Strömsholmen och bara myste i det otroliga vädret. När kvällen närmade sig kom Jossis och chillade hos mig innan vi somnade tidigt och vaknade sent.
Fick nyss reda på äckligaste grejen och det bara kryper i hela min kropp men jag säger inte vad det gäller för jag är så hemlig så. I fredags var det även ett år sen jag piercade tungan för er som undrade, crazyyyy.
Kommentarer
Trackback
