Far away but still so near

Jag har suktat, längtat och gråtit av tanken på denna dag de senaste fem månaderna och nu när den äntligen är här känns det.... Lite sisådär? Att få dra ifrån världens sämsta arbetsplats och aldrig mer komma tillbaka är obetalbart men jag är redan rädd för att jag kommer att gråta när jag ska säga hejdå till mina kollegor hahaha.
 
Vet att ni aldrig kommer läsa detta men tack Björn, Jens, Elin, Veronica, Mathias, Allie & Johanna för all hjälp. Ni har varit de bästa tänkbara kollegorna och utan er hade jag begått självmord redan efter första veckan. Tack Mattias för allt du lärde mig, att du tröstade mig när jag grät och gjorde mig jävligt duktig. Ni var det enda bra med detta ställe. 
 
Fick endast fem timmars sömn inatt eftersom jag var ute på äventyr med en filur jag träffade på krogen, har dock hela sommaren på mig att ta igen förlorad sömn så det kunde vara värre.  
 
Hade egentligen velat festa järnet imorgon, fira med champagne och bara leva men då nästan alla mina loppor är upptagna ska jag istället ha chillkväll med min gäri i Torshälla, något jag absolut inte klagar på. Ska föna håret och måla naglarna nu, måste lämna stället med stil ;) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0