Söndagar
Jag har aldrig kunnat relatera till optimistiska människor som ba "söndagar är så mysiga, man kan chilla hela dagen och bara njuta". Sekunden jag vaknar tänker jag "imorgon ska jag jobba" och den tanken klamrar sig fast hela jävla dagen.
Jag har promenerat, jag har övningskört, jag har kört ett bicepspass, jag har sovit middag, jag har varit med Adam för första gången på en vecka, ALLT för att hålla mig någorlunda upptagen och slippa tänka på att jag har två veckors kvällspass framför mig. Tror ni jag lyckade?
I torsdags skrev jag alltså "men konstigt nog är jag inte bitter". Om man ändå kunde känna så nu!!! Hej söndagsångest. Hejdå folks
Kommentarer
Trackback
