13

Jag har nästan tappat räkningen på alla gånger jag har fått äran att skriva "jag borde inte ha tvivlat". Och nu får jag skriva det ännu en gång. 
 
Lördagen sniglade sig fram, jag mådde illa av nervositet och kunde inte äta någon kvällsmat. En blandning av pms, nervositet, kärlek för laget och en sån otrolig vilja att vinna gjorde att jag grät redan innan matchen ens hade börjat. 
 
Matchen drog igång, första halvlek blev mållös men med två stora händelser. Skadeglädjen i att Mohammed Salah blev skadad och utbytt slog snabbt tillbaka när även Carvajal blev skadad och utbytt gråtandes. Plötsligt var två nyckelspelare borta. 
 
Efter ca 50 minuter gör Liverpools målvakt en fruktansvärt stor tabbe som Benzema drar nytta av och placerar bollen i mål. Kort därefter kvitterar engelskmännen och det står 1-1. 
 
Isco, en av de bättre spelarna på plan blir utbytt mot Bale, något som jag tyckte var väldigt orättvist då han som sagt var en av dem som presterat bäst. Jag fick äta upp mina ord. 
 
Två minuter efter Bales inhopp gör han 2-1 på bicicleta. 10 minuter senare gör han 3-1 och stänger hela matchen. Ytterligare några minuter senare blåser domaren av och vi är vinnare. Efter att ha hoppat, skrikit och gråtit mig genom matchen var jag plötsligt helt tyst. Jag kunde inte förstå vad jag nyss hade bevittnat. Med tre raka vinster på tre år har vi vunnit vår trettonde Champions League-titel. 2017 var det inget lag som tidigare hade vunnit två år i rad. Vi slog det rekordet. 2018 var det inget lag som tidigare hade vunnit tre år i rad. Vi slog även det rekordet. 
 
Vi är fotbollsvärldens absolut bästa lag och det finns ingen, INGEN som kan säga något annat. Trots att Tottenham krossade oss i höstas och vi bara har mött svåra lag i slutpelet så tog vi oss hela vägen till den slutgiltiga segern. Vi är mästare, vinnare, legender. Vi är totalt oslagbara, ostoppbara och ojämförbara och jag är så fantastiskt glad över att få vara en del av detta. Till viss del är jag fortfarande i chocktillstånd men resultatet börjar sjunka in. Vi vann. Vi fucking vann. 
 
I nöd och lust, med och motgång, idag imorgon och föralltid - Hala Madrid! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0