you bow down to me

Halloj mina små solstrålar. Efter endast fyra timmars sömn inatt och oändligt många jobbtimmar är jag fruktansvärt sliten. Anledningen till min uteblivna sömn får ni veta snart då det förtjänar ett eget inlägg. 
 
Annars då? Har nyss mailat min läskiga chef om att jag säger upp mig. Förlåt pappa om jag gör dig besviken, men jag är inte som dig. Jag kan inte trycka undan alla känslor, ignorera mitt mående och bara köra på. Jag har gjort det i snart fem månader nu och det får fan räcka så. Att jag ändå höll ut där i februari när det var som värst och jag grät nästan varje dag är något jag klappar mig själv på axeln för. 
 
Nu väntar en hel dags ledighet med avstängd mobil eftersom jag är så förbannat rädd för att min chef ska ringa mig HAHAHA. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0