They don't speak our language

Efter exakt fyra veckors frånvaro klev jag in på gymmet igår med lite ångest och en viss oroskänsla i magen. Men. Det gick så jävla fucking bra och det är med ren glädje som jag knappt kan gå idag. Körde squats, benpress, raka mark och benspark vilket innebär ett nästan renodlat benpass. Och det var så underbart. 
 
Jag hatar denna tid på året av hela mitt hjärta. Sommaren lider mot sitt slut, alla börjar jobba, verkligheten hinner ifatt en. Man vet att det är minst 8-9 månader tills man får känna värme igen. Peppande va? 
 
Därför ska jag lägga väldigt mycket av mitt fokus på just träning. På att äta bra. På att omge mig av människor jag tycker om och krama ur det där sista av det lilla av sommaren som finns kvar. 
 
Ikväll är det supercupen mellan Real & Atletico och jag är fan nervös. Framförallt för hur den kommer sluta men också för att det blir den första matchen jag bevittnar utan Cristiano (som förövrigt gjorde sitt första mål för Juventus efter endast åtta minuter). Vi får se om jag klarar av det, fäller en liten tår eller bryter ihop helt <3 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0