sannabergmans

Under min och Johannas vistelse i naturen pratade vi alltså om meningen med livet (bland annat). Vi kom enkelt fram till att det finns ingen mening, åtminstone ingen förutbestämd som gäller för alla. Det man däremot vill hinna med är att lyckas. Att lämna avtryck. Att bli ihågkommen. 

 

I fredagskväll skrev min gamla kollega "hey what's up, slutade också på jobbet idag och ville bara säga att you were kind. Tack för all pepp inför första samtalet osv". Den här kollegan var lite speciell, var främst i sin egen värld och pratade knappt med någon men jag tyckte om honom. Och han tyckte att jag var snäll. Så snäll att han ville tacka för det en månad efter att jag hade slutat. Ni kan ju gissa vem som nästan fällde en liten tår. JAG LÄMNADE ETT AVTRYCK EFTER MIG.